Hallå!:)
Idag har jag bara suttit och sett på tv. Ganska mysigt faktiskt! Har varit sjukt sugen på att gå ut och gå, men aldrig hittat orken till det. Det kanske beror på att det är kallt ute...
Förövrigt så funderar jag på att liva upp min hårfärg lite och tona håret. Men jag vet inte om det lönar sig om jag ändå ska till Thailand, där det kommer blekas sjukt mycket av solen.. Beslutångest!:o

Aja, återkommer senare! Ha en bra söndag. Puss!

Jag vet att det tar bara en liten sekund, för ett hjärta att stanna. En enda ynklig sekund.
Men jag vet inte hur många sekunder(dagar,veckor,månader,år) det tar för att glömma hur det kändes när han tittade mig i ögona,full av kärlek.

Då var det fredag! Äntligen, tänker jag då! :) 
Jag tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan jag drar ner till Grebbestad och Lunden. Och egentligen vet jag inte ens vad jag ska skriva :p. Ganska onödig inlägg alltså!

Men ni får iallafall ha en mysig fredag, det ska jag försöka att ha! Pussar!

Jag vill bara skriva, hela tiden. Det känns så skönt, så oerhört skönt. Att få ur sig allt och lite till. Jag känner mig friare på något sätt när jag skriver. Det är som att släppa ifrån sig massa tyngder som ligger och tynger på hjärtat. Men samtidigt så kan mitt hjärta gå sönder lite när jag skriver, för jag skriver verkligen allt. Vissa saker gör ont. Vissa saker sticker en kniv rakt i hjärtat - det känns så i alla fall!
När jag skriver så skriver jag allt ifrån hjärtat, precis som det känns. Jag tycker inte jag behöver bry mig om meningarna blir rätt formulerade, eller om det ser snyggt/fint ut. Jag bara skriver, rakt av vad jag känner. Och jag tycker det blir bäst då. 

Samtidigt vill jag inte tråka ut er som läser min blogg med massa känslor. Jag förstår att ni vill läsa om annat. Men min vardag handlar mycket om känslor. Jag tänker mycket, himla mycket. Detta är ingen mode blogg. Det är en blogg om mig. Mig,mina tankar,mina känslor och min vardag.

Dag 9 - Barndomsminne

Åh, jag har så himla många sådana minnen! Himla,himla många! Det är så jäkla svårt att välja bara ett! Men jag ska försöka tänka ut ett speciellt, som jag minns lite mer än alla andra... 

Jag har så himla många minnen med min bästavän, som inte bara är en bästavän till mig utan en syster. Ja, jag ser henne som en syster. En världsbäst sådan! Hon är 12 år äldre än mig och känner mig utan och innan. 

Jag har alltid hängt med henne under tiden jag bodde i Polen, trots att hon var hela 12 år äldre än mig. Vi var som såna där papegojor som inte kan vara utan varandra.
Jag kommer ihåg att vi alltid sa till min mamma att vi skulle gå och sitta under ett träd som kallas ''Lipa'' , som var ett mötesplats i centrum typ. Men istället gick vi alltid långa promenader och träffade hennes vänner. Och det tyckte jag va svincoolt när jag var mindre, att träffa äldre då alltså,haha!
Och under tiden min mamma var i Tyskland bodde jag nästan hos henne. Jätte mysigt var det! 

Jag tror bloggen kommer handla väldigt mycket om känslor ett tag framöver. Jag känner att jag behöver skriva av mig någonstans. Någonstans där någon kan läsa det, men själv välja om man vill bry sig eller inte.
Jag känner bara att jag har sagt det jag kunde säga till mina vänner. Men det tar alltid stopp någonstans, kanske för att jag inte vill att mina problem ska ta över, att tvinga dem till att bry sig om mina känslor. Så nu blir det så, att bloggen kommer vara ett slags dagbok, där jag kommer skriva av mig. Och som sagt, ni väljer själva om ni vill bry er eller inte. Jag är inte ute efter uppmärksamhet, jag vill bara få ur mig allt. Det känns lättare då!

Han är den saknade pusselbiten. Jag är helt säker - hundra procent...

Mitt hjärta slår ett dubbelslag när jag tänker på honom. Samtidigt som den går sönder lite mer för varje gång, eftersom jag vet att han kommer bara förbli min endast i mina tankar. 

Jag hatar att jag insåg det där lite för sent. Jag hatar att jag inte kan göra något åt saken.
Jag hatar tanken på att vi hade varit det där perfekta paret - ja, jag är helt hundra på det.

Jag saknar hur min hand passade perfekt i hans. Jag saknar hur våra läppar möttes, och hur vi aldrig kunde få nog av varandra. Jag saknar våra vinterpromenader. Jag saknar alla dessa stunder då det har känts som om det var bara,bara vi och ingen annan på denna jord. Jag saknar alla dessa stunder vi spenderade på vår gunga. Jag saknar att prata med han,om allt och lite till. Jag saknar hans kramar, som värmde mig i den största vinterkylan. Jag saknar alla dessa fina ord han sagt till mig. Jag saknar det att vi förstog varandra utan ord. Jag saknar att bara vara med honom. Jag saknar hans fina leende. Jag saknar hans fina,isblåa ögon. Jag saknar hans kärlek.

Tänk att vi har legat på gungan för ett år sedan och pratat på att jag ville så himla gärna åka till Thailand. Och nu om tre veckor ska jag dit. Det känns overkligt, kul. Men samtidigt så himla jobbigt för att jag inte kommer ha någon att säga hejdå till. 'Hejdå nu åker jag äntligen till Thailand,det jag hade drömt om jätte länge, vi ses om två veckor, jag kommer att sakna dig jätte mycket - önskar du följde med. Jag älskar dig' Jag kommer inte heller ha någon att längta efter, någon jag kan ringa när jag är tillbaka i Sverige och precis gått av planet. Någon jag kan berätta allt för, hur det vart. Om det har varit så som han har beskrivit mig det... Ingen att skynda mig hem till. Det känns jobbigt.

Jag vill inte vara utan honom en enda sekund till. Han vet,jag vet. Men han klarar sig nog utan mig, det gör han. 

Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det jag gjorde mot honom, för hur mycket jag sårade honom. Och för att jag sabbade det fina vi hade. Det var verkligen något speciellt vi hade...
Jag skulle kunna göra allt och lite till för att fixa detta. Men jag kan aldrig i livet tvinga honom till att tycka om mig, så som jag tycker om han.

Om du läser detta, vilket jag inte tror men verkligen hoppas så himla mycket på så...
Jag har aldrig känt så för någon som jag gjort för dig, aldrig.
Jag kommer  alltid att älska dig. Alltid.
Min bästavän - min kärlek. Min ängel. Blåbär. ♥

Dag 8 - Ett ögonblick

''Jag älskar dig''
-det tror jag inte på förrän jag får tre röda rosor,hihi. 
*går iväg*

Jag tror jag aldrig i hela mitt liv har varit såhär sur! Aldrig! 
Jag undrar bara hur lågt vissa människor kan sjunka? ...

Aja, nu ska jag kolla på The Boondock Saints. Ska bli spännande och se om den faktiskt är bra. Har nämligen lovat Joakim för ett tag sedan att jag skulle se den, och jag har till och med laddat ner den, men aldrig orkat se den,hihi.
Jag återkommer med vad jag tyckte om filmen! :)

Godmorgon Godmorgon!

Snart ska jag bege mig till IKEA i Göteborg. Ska handla massa grejer till vår nya kök och kanske hittar något fiffigt till mitt rum! 
Förövrigt så är jag jätte sur för att vissa inte kan hålla käften (förlåt för ordvalet). Det är verkligen väldigt få jag litar på just nu. 

Och igår tipsade Joakim mig om låten Hold the line med Toto, när jag lyssnade på den så kom jag på att mamma har berättat för mig att när jag va liten så kunde jag inte sova utan musik. Och detta var en av låtarna som jag somnade till. Ett tag blev jag arg och bet om hon inte satte på den, hihi. Busig jag var! Och en riktigt rockig bebis ;).

Aja, skriver sen. Pusspuss!

Dag 7 - Min bästavän


Joakim Wagendahl. Min bästavän - min kärlek.

Tyvärr bara en före detta bästavän. Eller ja ... för mig kommer han alltid vara en bästavän. Trots att jag inte är det för honom längre...Jag sabbade allt.

Finare kille/vän får man leta efter! Det finns ingen som har gjort för mig så  mycket som han gjort. Det finns ingen som fick mig lika glad, när allt verkade skit. Det finns ingen jag har finare minnen med.  Och det finns absolut ingen som fick mig att känna mig så speciell som han fick mig att känna mig. Han är den enda personen i hela världen som jag kan vara mig själv med, och som jag känner mig så himla trygg med. 

Vår vänskap började med bråk, som i det ordspråket 'kärlek börjar alltid med bråk' . Klassresan i 6an, det var nog då jag insåg styrkan av vår vänskap. Sedan den dära klassresan blev vi bara thigtare och thightare. Hela 7an har vi umgåtts mycket, dock bara i skolan. Och i åttan började vi vara med varandra en hel del på fritiden också.
I slutet av åttan kunde vi knappast vara utan varandra - det var iallafall så jag kände, kan inte tala för honom. Vi umgicks hela,hela tiden. Och när vi var utan varandra så saknade jag honom mer än någonting annat! 

Jag kommer ihåg när jag åkte till Italien i en vecka, jag saknade honom så himla mycket att jag bröt ihop flera gånger och bad att tiden skulle gå fortare så jag kunde få träffa honom! Och samma dag som jag kom hem fick jag skynda mig ner till honom! Vi satt på ett berg och kollade på solnedgången, åh så fint det var!

Vår vänskap blev något större. Ju mer vi var med varandra desto flera känslor växte mellan oss. Och det var något av det finaste jag varit med om. Ingen någonsin har älskat mig så mycket, som han gjort. Men jag sabbade allt.

Och jag är så himla,himla ledsen för allt detta jag har gjort mot honom. Jag sabbade något så himla fint. Vår vänskap och kärleken mellan oss...

Man förstår inte vad man har förrän man har förlorat det, helt. 

I love you, always did & always will.♥

Dag 6 - Mina drömmar

Jag har väldigt många drömmar så detta blir svårt faktiskt! Men jag ska försöka skriva ner, de som är starkare än andra, just nu!

Att inte behöva vara utan honom en enda sekund till.Att min före detta bästavän ska vara lycklig. Att alla fina barn som inte har det bra ska få det bra, på ett eller annat sätt. Att ingen ska behöva låtsas om vem man är. Att jag ska kunna göra mina föräldrar stolta. Att åka till Thailand. Att åka till Polen. Att inte behöva tänka på någonting - åtminstone en dag. Och åter igen, att inte behöva vara utan honom en enda sekund till. 

Det är några av mina drömmar...

Sög på att uppdatera idag haha! Men fy, var så trött efter skolan så jag la mig och sov. Soft var det. Vakna runt 7 åkte med mamma till affärn och köpte lite käk och sedan kollade jag på handboll! Ja, jag kollade på handboll. För första gången i mitt liv har jag kollat på någon sport på tv! Och vet ni vad?! Jag gillade det! Helt sjukt!

Synd att Polen förlora, men jag är så stolt över dem ändå! ♥

Aja, nu går jag och sover igen! Mår inge vidare. Pusspuss!

Satt och kolla igenom min data alldeles nyss och hittade en massa dokument jag har sparat för mer än ett halvår sen .... och jag kan ju säga att jag  från och med nu hatar att hitta saker på datorn som väcker såna här starka minnen och känslor.

''ska sova sötnos, vill bara säga att jag älskar dig och att du är min enda kärlek jag nånsin haft, finns miljontals skäll till varför, men dom ska jag spara till ansikte till ansikte så så länge så får du nöja dig med att jag älskar dig med än något annat god natt sötnos,  sov så gott, ily<3''

Jag förstår inte hur jag kunde sabba något så fint! Snälla uppfinn en tidsmaskin någon, typ NU!

jag måste vara världens största idiot...

Dag 5 - Mina syskon

Usch, jag gillar verkligen inte den frågan... 

Jag har en halvbror som är en 'brother from another mother' alltså min pappas son, från förra äktenskapet.
Han heter Marcin och är 28-29 år tror jag. Jag vet faktiskt inte riktigt! Han är gift och har ett barn.

Jag har träffat honom endast två gånger i hela mitt liv, och jag tyckte om honom väldigt mycket...då. Dock håller vi inte kontakten just nu. Senast vi träffades var runt 8 år sedan. Lite synd tycker jag, men men! Det är hans val och jag accepterar det!

Dag 4 - Det här åt jag idag

Hittils har jag ätit Kleik som är en lagom äcklig buljong-soppa med ris i och ska vara jättebra och lätt för magen. Och äggröra.

Och nej, jag bantar inte och kommer förövrigt aldrig i hela mitt liv göra det heller, inte ens om jag väger 200 kilo och knappt kan röra på mig. Mådde bara lite smått illa på morgonen och tänkte låta min mage vila för en gångs skull! 

Usch vilken tråkig fråga det var! 

Dag 3 - Mina föräldrar

Tror faktiskt inte att det är okej för dom om jag lägger ut bilder , så jag låter bli det!

Min mamma heter Jolanta och är 42 år. Hon jobbar som som tandsköterska på ett privat tandvårdcentral. Hon tycker om gammal musik, precis som jag. Och hennes favoritfilmer är Prettywoman och Body Guard, och det är också mina favorit filmer. Så jag och min mamma har en hel del gemensamt. Men min och min mammas förhållande har blivit sämre och sämre med åren. Så vi har inte så värst bra kontakt kanske. Men jag älskar henne ändå!

Jag förstår inte vad jag gör för fel, varför misslyckas jag varje gång jag försöker? Jag verkligen kämpar för att få det bra. Jag anstränger mig så himla mycket för att fixa till det som jag har förstört. Men jag misslyckas, gång på gång.

Jag har inte något kraft kvar att försöka mer. Jag ser inte meningen med att försöka när jag ändå misslyckas. Men jag undrar bara vad är det jag gör för fel? Jag vet att det var jag som har förstört allt från hela början, jag vet det mycket väl. Och det är därför jag verkligen försöker att fixa detta. Jag kanske är naiv som tror att detta ska kunna fixas. Jag kanske är naiv...

Men jag vet inte hur många nätter jag har spenderat på att fundera på, hur ska jag göra för att kunna fixa det, vad ska jag göra för att fixa det? Går det ens att fixa?
Ett tag trodde jag att allt blev bättre, att jag lyckades fixa det lite i alla fall - jag hade fel. Det var bara något jag trodde .... 

Jag skulle kunna göra vad som helst för att fixa till detta, vad-som-helst ... För det är rent ut sagt plågsamt att veta att man inte kommer kunna få vänskapet tillbaka. Att man sumpade det, en gång för alltid ... 
Men ärligt talat, så orkar jag inte. Jag har förlorat hoppet om att det ens någon gång kan bli bra, att det faktiskt kan bli som förr. Och att förlora hoppet är det värsta man kan göra.

Dag 2 - Min första kärlek

Detta var en verkligen klurig sak att skriva om, för jag vet faktiskt inte. Därför kommer jag skriva om två killar som jag fick dela den där underbara känslan med.


Simon Henry Larsson

Dag 1 - Om mig

Jag heter Bianka, som ni nog redan vet. Jag föddes den 3 augusti 1995 i Klodzko, Polen. Jag har en halvbror som är 28-29 år (?) som jag inte håller kontakten med. Just nu bor jag i Sverige, på västkusten i ett hus mitt ute i ingenstans, tillsammans med mina föräldrar. 

Jag har växt upp i Polen, i ett litet,litet stad vid namn Radków. Det är där jag känner mig som hemma. Men när jag var 10 år bestämde sig pappa för att ta jobbet i Sverige, så vi sålde vår fina lägenhet i Radków och jag tillsammans med mamma flyttade upp till min mormor medan pappa åkte till Sverige för att lära sig språket. Efter 3 månader flyttade jag och mamma också till Sverige. I början var det jättejobbigt, men jag vande mig! I sommar har jag bott i Sverige i 5 år. 

För övrigt så är jag bara ännu en tonåring. Inte någon märkvärdig alls. Ganska tyst och blyg av mig. Jag har mina åsikter, och jag framför dom. Väldigt känslig, och tyvärr en romantiker - hur än töntigt det låter. Är för det mesta mig själv, eller i alla fall försöker att vara det. En lever-för-att-äta-människa. Nattuggla. En data nörd i smyg. Passiv rökare sedan jag föddes (mor och far röker). Tror på spöken och andar. Hatar spindlar,fiskbullar och falska människor. Svag för killar med fina ögon. Lyssnar på gammal musik. Tycker om kiss-och-bajs-humor. Älskar mina fina vänner mest i hela världen. En häst älskare. Mycket lat. Kan vara riktigt ful i käften ibland, men inte ofta. Jag rapar offentligt och säger inte 'ursäkta/förlåt/dyl.' efteråt. Tystnad,mörker och ensamhet är det värsta jag vet.

Det var nog allt om mig. Ciao!

Följ min blogg med bloglovin

Gott nytt år allihopa! Hoppas ni hade en finfin kväll, det hade jag iallafall! :)