Dag 7 - Min bästavän


Joakim Wagendahl. Min bästavän - min kärlek.

Tyvärr bara en före detta bästavän. Eller ja ... för mig kommer han alltid vara en bästavän. Trots att jag inte är det för honom längre...Jag sabbade allt.

Finare kille/vän får man leta efter! Det finns ingen som har gjort för mig så  mycket som han gjort. Det finns ingen som fick mig lika glad, när allt verkade skit. Det finns ingen jag har finare minnen med.  Och det finns absolut ingen som fick mig att känna mig så speciell som han fick mig att känna mig. Han är den enda personen i hela världen som jag kan vara mig själv med, och som jag känner mig så himla trygg med. 

Vår vänskap började med bråk, som i det ordspråket 'kärlek börjar alltid med bråk' . Klassresan i 6an, det var nog då jag insåg styrkan av vår vänskap. Sedan den dära klassresan blev vi bara thigtare och thightare. Hela 7an har vi umgåtts mycket, dock bara i skolan. Och i åttan började vi vara med varandra en hel del på fritiden också.
I slutet av åttan kunde vi knappast vara utan varandra - det var iallafall så jag kände, kan inte tala för honom. Vi umgicks hela,hela tiden. Och när vi var utan varandra så saknade jag honom mer än någonting annat! 

Jag kommer ihåg när jag åkte till Italien i en vecka, jag saknade honom så himla mycket att jag bröt ihop flera gånger och bad att tiden skulle gå fortare så jag kunde få träffa honom! Och samma dag som jag kom hem fick jag skynda mig ner till honom! Vi satt på ett berg och kollade på solnedgången, åh så fint det var!

Vår vänskap blev något större. Ju mer vi var med varandra desto flera känslor växte mellan oss. Och det var något av det finaste jag varit med om. Ingen någonsin har älskat mig så mycket, som han gjort. Men jag sabbade allt.

Och jag är så himla,himla ledsen för allt detta jag har gjort mot honom. Jag sabbade något så himla fint. Vår vänskap och kärleken mellan oss...

Man förstår inte vad man har förrän man har förlorat det, helt. 

I love you, always did & always will.♥