Det där med känslor.
Om det är någoting jag aldrig kommer kunna förstå så är det, det där med känslor. Förstår inte, och tror jag aldrig kommer att förstå hur det där funkar. Skulle mest av allt önskat mig en knapp som man kunde switcha sina känslor med. On-off. Fy fonken vad allting skulle varit tusen gången lättare! Men någon sådan knapp kommer det aldrig att finnas, aldrig. Man får klara sig själv. Man får lära sig att förstå, antar jag. Det är, och det kommer att vara svårt. / B♥
Det här är ett sådant inlägg som är för argt för en rubrik.
Jag verkligen spricker av ilska och har inte någonstans att explodera, så det får bli på bloggen min..
Jag vet inte var jag ska börja eller sluta, är så arg. Jag är trött på att folk tar mig förgivet och trött på att folk tror jag kan toffla för dem och ge upp allt när dom inte kan ge upp någonting alls eller göra någonting för mig.
Medan jag sitter och förlorar vänner, och knappt får prata med folk för att någon inte gillar det raggar personen till sig folk och tror att det är helt ok, eller att jag inte ens kommer få veta om det. Jag är trött på att folk kan bli sura på mig för saker dom själv gör och förväntar sig att jag inte blir sur tillbaka. Hur ska jag inte bråka när jag gång på gång får anledningar till det? Hur ska jag kämpa för att något ska funka, om inte andra sidan kämpar med mig och bara ger mig anledningar till att inte få det att funka? Jag är trött. Utsliten. Känner mig som ett köttstycke en hund fått och slitit i bitar.
Jag vet inte var jag ska börja eller sluta, är så arg. Jag är trött på att folk tar mig förgivet och trött på att folk tror jag kan toffla för dem och ge upp allt när dom inte kan ge upp någonting alls eller göra någonting för mig.
Medan jag sitter och förlorar vänner, och knappt får prata med folk för att någon inte gillar det raggar personen till sig folk och tror att det är helt ok, eller att jag inte ens kommer få veta om det. Jag är trött på att folk kan bli sura på mig för saker dom själv gör och förväntar sig att jag inte blir sur tillbaka. Hur ska jag inte bråka när jag gång på gång får anledningar till det? Hur ska jag kämpa för att något ska funka, om inte andra sidan kämpar med mig och bara ger mig anledningar till att inte få det att funka? Jag är trött. Utsliten. Känner mig som ett köttstycke en hund fått och slitit i bitar.
28/01-2012
Jag har alltid varit rädd för att släppa in folk i mitt liv. Jag har alltid varit rädd för förhållanden, och allt som skulle följa med. All svartsjuka, besvikelser, saknaden så fort man skiljs åt men också allt det där som egentligen ska vara så himla,himla fint. All kärlek någon skulle ge mig, de där fina som man ska dela med någon.
Jag har alltid varit rädd för att jag någonsin skulle släppa in någon i mitt liv så långt, att jag inte skulle klara mig utan personen. Och min rädsla blev till verklighet.
Jag har världens finaste pojkvän, som ger mig all kärlek jag behöver. Han är nog en av de killarna man tror att inte längre finns. Att säga att han är underbar är alldeles för lite. Men där kommer min rädsla. Jag älskar honom mest av allt, och jag har släppt in honom så långt, att jag aldrig vill släppa taget. Och jag funderar ofta på vad som händer, om han gör.
Jag har alltid varit rädd för att jag någonsin skulle släppa in någon i mitt liv så långt, att jag inte skulle klara mig utan personen. Och min rädsla blev till verklighet.
Jag har världens finaste pojkvän, som ger mig all kärlek jag behöver. Han är nog en av de killarna man tror att inte längre finns. Att säga att han är underbar är alldeles för lite. Men där kommer min rädsla. Jag älskar honom mest av allt, och jag har släppt in honom så långt, att jag aldrig vill släppa taget. Och jag funderar ofta på vad som händer, om han gör.
Besviken, rakt genom.
Jag är besviken på allt och alla därmed mig själv. Vet inte ens vart jag ska ta vägen riktigt. Vill bara bort, långt bort någonstans där jag inte känner en enda människa. Och där ingen känner mig. Snälla,snälla,snälla sommar kom fortare så jag kan åka iväg. Åh... Känner mig bara knäckt. Och inte är jag knäckt i mitten heller, utan i tusen bitar. Tusen bitar som dessutom är splittrade här och där. Kanske bör börja att leta..
Mitt hjärta
Jag är verkligen galet kär. Jag har aldrig i hela mitt 16 åriga liv känt en sådan närhet till en annan person som jag gör till mitt hjärta, Jonas. Jag kan inte säga en enda liten sak som är dåligt med honom, eller med vårat förhållande. Allt är som en dans på rosor. Ok då, ingenting är perfekt kanske, och det finns några taggar här och var bland rosorna, vi bråkar ibland självklart, men blir sams lika snabbt.
Men bortsätt från våra lilla bråk är allting perfekt. Jonas är nog den finaste killen på jorden och jag känner mig så himla trygg vid hans sida. Finns ingenting som kan beskriva hur lycklig jag är med honom.
Jag vet inte alls vad detta beror på, varför allt känns så himla perfekt och varför jag känner mig lyckligare än förr. Kanske för att vi nästan bor ihop, och spenderar varenda ledig sekund med varann? Kanske för att vi aldrig får det tråkigt med varandra, hittar alltid på något roligt, som korv-fight (haha)... Eller kanske för att vi bara är så himla kära i varandra. Hur som helst så älskar jag dig mitt hjärta. Du är hela min värld och lite till!
Förstörd.
Först och främst vill jag be om ursäkt för alla ledsna, jag-mår-dåligt inlägg men det känns faktiskt skönt att dela med sig och skriva av sig.
Just nu känner jag mig helt förstörd bara. Helt tom på känslor. Förhoppningsvis så löser det sig snart. Men jag förstår inte hur idiotisk jag kan vara ibland. Tror inte jag är mogen nog för ett förhållande, och jag säger detta med ont i hjärtat.
Just nu känner jag mig helt förstörd bara. Helt tom på känslor. Förhoppningsvis så löser det sig snart. Men jag förstår inte hur idiotisk jag kan vara ibland. Tror inte jag är mogen nog för ett förhållande, och jag säger detta med ont i hjärtat.
Zero respect.
Det finns något som jag hatar mest av allt, och det är folk som inte visar respekt. Vad än det gäller så är respekt något som man ska visa för människor. Det är som en oskriven lag. Alla människör förtjänar respekt. Och när folk är totalt respektlösa vill jag bara slänga dem ner till pirajorna för det är det enda de förtjänar. Punkt.
Besvikelse.
Jag är så j*dra besviken. Så galet besviken att det gör ont till och med.
Känslan av att vara osäker.
Jag är osäker. Osäker på att jag klarar det. Trots att känslorna är så starka. Det är större än mig, känns det som.
-
Thoughts
Aldrig har så många tankat snurrat runt i mitt lilla huvud. Aldrig har jag tänkt på det så mycket, och aldrig har jag tänkt på vad jag skulle göra utan. Aldrig har jag trott att någon kan betyda så mycket, att man faktiskt aldrig vill släppa taget. Att man inte vill släppa taget, trots allt som hänt. Trots hur mycket man fick genomlida. Hur många nätter man har gråtit sig genom på grund av det. Och hur mycket skit man fick ta.
Jag har aldrig tänkt på att även fast man blivit så sårad av någon, vill man ha kvar personen. Jag kanske har alldeles för lätt för att förlåta. Kanske beror det på att jag vet att innerst inne är han inte den han var. Att innerst inne är han den han är när han är med mig. Eller kanske beror det på att jag lovat att alltid vara vid hans sida, och även fast han inte var vid min, vill jag hålla mitt löfte och vara vid hans.
Jag har aldrig tänkt på att även fast man blivit så sårad av någon, vill man ha kvar personen. Jag kanske har alldeles för lätt för att förlåta. Kanske beror det på att jag vet att innerst inne är han inte den han var. Att innerst inne är han den han är när han är med mig. Eller kanske beror det på att jag lovat att alltid vara vid hans sida, och även fast han inte var vid min, vill jag hålla mitt löfte och vara vid hans.
Börjar bli osäker...
Jag börjar bli osäker, detta är inte bra alls. Jag - får - inte - falla - tillbaks.
Människor,kärlek,svek.
Jag förstår verkligen inte vad folk tänker med ibland. Är det ok att ge upp en person och sedan ett år efter höra av sig för att berätta om att 'nu har jag tänkt, och jag älskar dig' ?
Det är unegfär såhär - Han ger upp mig i ett jävla år, jag får gå genom ett helvete, skitsnack, folk som börjar döma mig. Sedan hör han av sig, och berättar om att 'nu har jag tänkt och jag älskar dig'. Jag vet inte vad jag ska tro, och jag blir lycklig av hans ord. Av hans förklaringar han ger mig. Av hans ursäkt. Samtidigt som jag går sönder lite för varje gång vi pratar.
Jag känner ungefär såhär - Hur kan någon ge upp mig bara såhär och sedan komma efter ett år och säga att 'nu har jag tänkt, och jag älskar dig'? Jag tror inte man ger upp folk man älskar. Även om man har en sådan förklaring till det, som han hade. Hur kunde en person som 'älskade' mig, få mig att må skit? Och varför han gör såhär mot mig. För jag tror att han vet precis vad han gör.
Jag är förvirrad. Något så fruktansvärt. Jag vet inte längre hur jag ska tolka hans ord, om jag ska tro på det han säger. Om jag ska lita på det. Det känns ungefär som att dyka i tomma intet och inte veta vad som är upp och vad som är ner.
Det är unegfär såhär - Han ger upp mig i ett jävla år, jag får gå genom ett helvete, skitsnack, folk som börjar döma mig. Sedan hör han av sig, och berättar om att 'nu har jag tänkt och jag älskar dig'. Jag vet inte vad jag ska tro, och jag blir lycklig av hans ord. Av hans förklaringar han ger mig. Av hans ursäkt. Samtidigt som jag går sönder lite för varje gång vi pratar.
Jag känner ungefär såhär - Hur kan någon ge upp mig bara såhär och sedan komma efter ett år och säga att 'nu har jag tänkt, och jag älskar dig'? Jag tror inte man ger upp folk man älskar. Även om man har en sådan förklaring till det, som han hade. Hur kunde en person som 'älskade' mig, få mig att må skit? Och varför han gör såhär mot mig. För jag tror att han vet precis vad han gör.
Jag är förvirrad. Något så fruktansvärt. Jag vet inte längre hur jag ska tolka hans ord, om jag ska tro på det han säger. Om jag ska lita på det. Det känns ungefär som att dyka i tomma intet och inte veta vad som är upp och vad som är ner.
Just nu känner jag bara såhär..
Livet
''Livet är för kort för att vakna upp på morgonen med ångest.
Så älska dom människor som behandlar dig rätt & glöm dom
som inte gör det! Och tro på att allt händer av en anledning.
Om du får en chans, ta den. Om den ändrar ditt liv låt den.
Ingen sa att det skulle vara lätt, dom bara lovade att det skulle vara värt det. Det kommer komma en dag i ditt liv när du inser vem som verkligen är viktig & vem som inte var och vem som aldrig har varit. Så glöm folk från ditt förflutna, det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid. När vi växer upp, får vi veta att även den personen som inte var meningen att någonsin göra dig besviken förmodligen kommer att göra det. Du kommer förmodligen att få ditt hjärta krossat mer än en gång och det är svårare för varje gång. Du kommer också krossa hjärtan, så kom ihåg hur det kändes när du var sårad. Du kommer bråka med din bästa vän. Du kommer att gråta för att tiden går för fort, och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.
Så ta för många bilder, skratta för mycket och älska som om du aldrig har varit sårad. Eftersom alla sextio sekunder du spenderar, är en minut av lycka, du aldrig kommer få tillbaka. Skratta när du kan, be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra på. Kyss passionerat, spela hårt, förlåt snabbt, ta chanser, ge allt och ha ingen ångest.
Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd. ''
Så älska dom människor som behandlar dig rätt & glöm dom
som inte gör det! Och tro på att allt händer av en anledning.
Om du får en chans, ta den. Om den ändrar ditt liv låt den.
Ingen sa att det skulle vara lätt, dom bara lovade att det skulle vara värt det. Det kommer komma en dag i ditt liv när du inser vem som verkligen är viktig & vem som inte var och vem som aldrig har varit. Så glöm folk från ditt förflutna, det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid. När vi växer upp, får vi veta att även den personen som inte var meningen att någonsin göra dig besviken förmodligen kommer att göra det. Du kommer förmodligen att få ditt hjärta krossat mer än en gång och det är svårare för varje gång. Du kommer också krossa hjärtan, så kom ihåg hur det kändes när du var sårad. Du kommer bråka med din bästa vän. Du kommer att gråta för att tiden går för fort, och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.
Så ta för många bilder, skratta för mycket och älska som om du aldrig har varit sårad. Eftersom alla sextio sekunder du spenderar, är en minut av lycka, du aldrig kommer få tillbaka. Skratta när du kan, be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra på. Kyss passionerat, spela hårt, förlåt snabbt, ta chanser, ge allt och ha ingen ångest.
Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd. ''
Kloka ord av min morbror.
"Tänk att du är jättesugen på en kanelbulle. Det vattnas i din munn av själva tanken på att du snart kommer få äta en, du njuter av tanken. Äntligen går du in på ett café, och beställer en kanelbulle. Men tyvärr, kanelbullarna var slut. Hur känner du då? Är ditt sug efter en kanelbulle borta?
Nej, just det. Du vill fortfarande ha en kanelbulle. Och ditt sug efter den är ännu starkare än innan du gick in på cafét.
Så, kom ihåg nu. Var som en kanelbulle. Om en kille inte får det han vill med en gång, kommer han att behöva dig mer. Ju mer han kommer att få kämpa för dig, desto mer kommer han att uppskatta dig."
Nej, just det. Du vill fortfarande ha en kanelbulle. Och ditt sug efter den är ännu starkare än innan du gick in på cafét.
Så, kom ihåg nu. Var som en kanelbulle. Om en kille inte får det han vill med en gång, kommer han att behöva dig mer. Ju mer han kommer att få kämpa för dig, desto mer kommer han att uppskatta dig."
litte blit of love
Det sägs att "man vet inte vad man har förrän det är borta" , men om man verkligen älskar någon så uppskattar man personen lika mycket när den är nära. Och om man verkligen,verkligen hade älskat personen hade man aldrig låtit denne att någonsin vara borta. ♥
Jag undrar...
... varför det känns så fel, när det borde kännas rätt. Eller helt tvärtom. Varför det känns så rätt, när det egentligen är fel.
att förlora sin alldeles bästa vän.
Jag har verkligen mått bra på sistone. Allt har kännts perfekt, liksom. Inga tårar, och ett helt hjärta. Men idag, idag högg det verkligen till. Jag saknar honom. Jag saknar oss. Och det jag saknar mest är, att vi kunde umgås. Att vi bara kunde ta en promenad, eller bara gå fram och tillbaka på stan utan något särskilt syfte och skratta i timtal åt allt och ingenting. Att vi kunde ligga i soffan, inte säga ett ord, men ändå känna oss nära. Vi kunde skratta tills vi fick ont i magen.
Vi kände varandra utan och innan. Och i honom fann jag en bästa vän. Jag saknar honom så otroligt mycket, men jag får inte glömma att leva samtidigt. Dagarna passerar, och jag får bara klara mig. En dag kanske det blir bra, en dag kanske jag slutar sakna. Men den dagen, känns alldeles för långt bort..
Och.. jag vet inte riktigt vem jag är nu, när jag inte längre är hans.
Jag har verkligen mått bra på sistone. Allt har kännts perfekt, liksom. Inga tårar, och ett helt hjärta. Men idag, idag högg det verkligen till. Jag saknar honom. Jag saknar oss. Och det jag saknar mest är, att vi kunde umgås. Att vi bara kunde ta en promenad, eller bara gå fram och tillbaka på stan utan något särskilt syfte och skratta i timtal åt allt och ingenting. Att vi kunde ligga i soffan, inte säga ett ord, men ändå känna oss nära. Vi kunde skratta tills vi fick ont i magen.
Vi kände varandra utan och innan. Och i honom fann jag en bästa vän. Jag saknar honom så otroligt mycket, men jag får inte glömma att leva samtidigt. Dagarna passerar, och jag får bara klara mig. En dag kanske det blir bra, en dag kanske jag slutar sakna. Men den dagen, känns alldeles för långt bort..
Och.. jag vet inte riktigt vem jag är nu, när jag inte längre är hans.
(jag kan tänka mig, att många kommer nu tycka att jag är taskig, mot min pojkvän. men, jag tycker verkligen om honom, min pojkvän alltså, han är en jättefin kille. och, att jag skriver det här, betyder inget mer än att jag saknar min vän, som en gång i tiden var hela min värld.)
(jag kan tänka mig, att många kommer nu tycka att jag är taskig, mot min pojkvän. men, jag tycker verkligen om honom, min pojkvän alltså, han är en jättefin kille. och, att jag skriver det här, betyder inget mer än att jag saknar min vän, som en gång i tiden var hela min värld.)
handwrittenheart.com
