En tisdags eftermiddag insåg jag att jag inte längre är pinnsmal, jag väger inte 43 kilo längre, och jag är fortfarande lika kort som jag nu ett tag varit.

Mitt hår är kort,slitet, det går av, och utväxten syns så förbannat mycket, det blir fett varje dag, det har inget volym.
Mina ögon, dem tycker jag om, de är blå-grå-gröna,det är fint. Min näsa, den är lång, stor och ser ut som en potatis i toppen. Mina läppar, de är fina, röda och fylliga. Och mina kinder, de är alltid lite röda, det är gulligt!
När jag ler får jag smilegropar, men inte på kinderna, utan på hakan - det är speciellt. Jag kollade nyss i spegeln, jag har visst dubbelhaka, men det är sött, jag gillar det.
Mina nyckelben, de syns mycket, men jag gillar det. Mina axlar och armar, axlarna är lite breda, och armarna långa. Och mina fingrar, de är långa,smala och naglarna är inte så fina som jag skulle vilja att dom var.

Mina bröst, de är varken stora eller små, fasta eller hängiga, de är som de är. Min mage, den är inte längre platt, de putar ut lite, och jag har valkar när jag sitter ner, valkarna brukar hänga ut lite när jag har jeans på mig.
Mina höfter gar växt och likaså rumpan, jag får knappt på min mina gamla jeans, och att stänga igen gylfen är en kamp. Mina lår är inte längre smala, de går fktiskt nästan ihop när jag går. Och mina ben, de är varken långa eller korta.

Jag har trettioåtta-trettionio i skostorlek, jag tycker det är stort, jag hade velat ha mindra fötter. Mina tår är fula, krokiga, jag skäms för att visa dom.

Men jag är inte perfekt, för ingen är perfekt. Det finns inget som är vackert och inte vackert. Alla är vackra, på sitt eget lilla sätt.

Så snälla alla tjejer, kolla er i spegeln, och istället för att se saker på er kropp som ni inte tycker om, fokusera på det ni faktiskt gillar med er kropp. Se på er själva och inse hur vackra ni är.

Vi alla är vackra, på  vårat eget lilla sätt."