att förlora sin alldeles bästa vän.
Jag har verkligen mått bra på sistone. Allt har kännts perfekt, liksom. Inga tårar, och ett helt hjärta. Men idag, idag högg det verkligen till. Jag saknar honom. Jag saknar oss. Och det jag saknar mest är, att vi kunde umgås. Att vi bara kunde ta en promenad, eller bara gå fram och tillbaka på stan utan något särskilt syfte och skratta i timtal åt allt och ingenting. Att vi kunde ligga i soffan, inte säga ett ord, men ändå känna oss nära. Vi kunde skratta tills vi fick ont i magen.
Vi kände varandra utan och innan. Och i honom fann jag en bästa vän. Jag saknar honom så otroligt mycket, men jag får inte glömma att leva samtidigt. Dagarna passerar, och jag får bara klara mig. En dag kanske det blir bra, en dag kanske jag slutar sakna. Men den dagen, känns alldeles för långt bort..
Och.. jag vet inte riktigt vem jag är nu, när jag inte längre är hans.
Jag har verkligen mått bra på sistone. Allt har kännts perfekt, liksom. Inga tårar, och ett helt hjärta. Men idag, idag högg det verkligen till. Jag saknar honom. Jag saknar oss. Och det jag saknar mest är, att vi kunde umgås. Att vi bara kunde ta en promenad, eller bara gå fram och tillbaka på stan utan något särskilt syfte och skratta i timtal åt allt och ingenting. Att vi kunde ligga i soffan, inte säga ett ord, men ändå känna oss nära. Vi kunde skratta tills vi fick ont i magen.
Vi kände varandra utan och innan. Och i honom fann jag en bästa vän. Jag saknar honom så otroligt mycket, men jag får inte glömma att leva samtidigt. Dagarna passerar, och jag får bara klara mig. En dag kanske det blir bra, en dag kanske jag slutar sakna. Men den dagen, känns alldeles för långt bort..
Och.. jag vet inte riktigt vem jag är nu, när jag inte längre är hans.
(jag kan tänka mig, att många kommer nu tycka att jag är taskig, mot min pojkvän. men, jag tycker verkligen om honom, min pojkvän alltså, han är en jättefin kille. och, att jag skriver det här, betyder inget mer än att jag saknar min vän, som en gång i tiden var hela min värld.)
(jag kan tänka mig, att många kommer nu tycka att jag är taskig, mot min pojkvän. men, jag tycker verkligen om honom, min pojkvän alltså, han är en jättefin kille. och, att jag skriver det här, betyder inget mer än att jag saknar min vän, som en gång i tiden var hela min värld.)
KOMMENTARER
Postat av: alicia
hjärtat. Jag v et hur det känns. helt ärligt vet jag. Jag vet precis hur det känns att inte veta och att inte kunna komma nära.
för andra är det kanske ingen big deal men det känns så fruktansvärt mycket.
Jag finns här för dig när som helst.
Jag älskar dig hjärtat mitt!<3
Trackback
