Jag förstår verkligen inte vad folk tänker med ibland. Är det ok att ge upp en person och sedan ett år efter höra av sig för att berätta om att 'nu har jag tänkt, och jag älskar dig' ?

Det är unegfär såhär - Han ger upp mig i ett jävla år, jag får gå genom ett helvete, skitsnack, folk som börjar döma mig. Sedan hör han av sig, och berättar om att 'nu har jag tänkt och jag älskar dig'. Jag vet inte vad jag ska tro, och jag blir lycklig av hans ord. Av hans förklaringar han ger mig. Av hans ursäkt. Samtidigt som jag går sönder lite för varje gång vi pratar. 

Jag känner ungefär såhär - Hur kan någon ge upp mig bara såhär och sedan komma efter ett år och säga att 'nu har jag tänkt, och jag älskar dig'? Jag tror inte man ger upp folk man älskar. Även om man har en sådan förklaring till det, som han hade. Hur kunde en person som 'älskade' mig, få mig att må skit? Och varför han gör såhär mot mig. För jag tror att han vet precis vad han gör. 
Jag är förvirrad. Något så fruktansvärt. Jag vet inte längre hur jag ska tolka hans ord, om jag ska tro på det han säger. Om jag ska lita på det. Det känns ungefär som att dyka i tomma intet och inte veta vad som är upp och vad som är ner.