Jag är besviken på allt och alla därmed mig själv. Vet inte ens vart jag ska ta vägen riktigt. Vill bara bort, långt bort någonstans där jag inte känner en enda människa. Och där ingen känner mig. Snälla,snälla,snälla sommar kom fortare så jag kan åka iväg. Åh... Känner mig bara knäckt. Och inte är jag knäckt i mitten heller, utan i tusen bitar. Tusen bitar som dessutom är splittrade här och där. Kanske bör börja att leta..