Känslorna bara bubblar inom mig just nu, och jag har inte en blekaste om vad jag egentligen känner. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, eller kanske besviken. Jag vet inte om jag saknar honom eller om jag bara saknar att ha någon. Jag vet inte om det är för honom fjärilarna flyger i magen eller om det är för den där killen med de finaste leendet. Jag vet inte om jag vill att det ska vara för den där killen. Jag tror jag vill att det fortfarande ska vara för honom som var hela min värld. Och jag förstår inte hur det kan bli så, att man absolut inte kan släppa taget. Att man inte vill släppa taget.