Jag kände att jag bara behövde att skriva av mig.. 
Eftersom jag är ganska öppen av mig, gör jag det här, på bloggen. Å jag förväntar mig inte att ni ska läsa, bry er osv. Jag vill bara helt enkelt skriva av mig. :)
Vet ej riktigt vart jag ska börja men.. here we go.. 

Efter att ****** sårade mig något så fruktansvärt mycket, orkade jag inte med kärlektjafs och grejjer. Jag var så trött på det. Men sen dök det upp en kille i mitt liv, vi hade knappt pratat innan och visste knappt något om varandra. Men vi började prata mycket, smsa varje dag osv, you know. Jag kände att vi kom ganska nära varann, ville träffas och allt dedär. Han har till och med sagt att han tyckte om mig, har faktiskt ingen aning om hur han menade, tror dock det bara var som kompis.. men iallafall så, tror jag jag föll pladask för honom .. och det suger verkligen. Även fast det gör mig så sjukt glad, att jag faktiskt kunde lita på en kille, å låta han få mig att falla för han. Eller hur nu man ska förklara. Är ingen poet... Men senaste, eller ja några dagar, har han slutat smsa, när jag försöker smsa får jag bara ett drygt svar.. fattar ej vad som är fel :( Borde jag fråga? Eller bara låta det vara? .. Åh jag hatar när det blir såhär, verkligen! Åh, jag e så trött på att vara singel.. hatar det. finns inget värre än att somna ensam på kvällarna, ligga och se på film helt själv... å framför allt, att inte ha någon att älska, och någon som älskar en. Fan.

Kärlek - en sån otroligt härlig känsla, som kan såra så mycket.